Dutch Baroque Era Painter, 1596-1656 Jan van Goyen was born in Leiden on Jan. 13, 1596. Apprenticed from the age of 10, he had several masters. About 1617 he went to Haarlem to study with Esaias van de Velde, an important innovator in the Haarlem movement of realistic landscape painting. Van Goyen's works between 1621 and 1625 are sometimes hard to distinguish from those of his teacher. They are colorful, detailed views of villages and roads, usually busy with people, as in Winter (1621). It was Van Goyen's usual practice to sign or monogram and date his paintings. He traveled extensively through the Netherlands and beyond, recording his impressions in sketchbooks, occasionally with dates and often depicting recognizable scenes. Thus the chronology of his development is clear. His paintings of the late 1620s show a steady advance from the strong colors and scattered organization of his early works toward tonality and greater simplicity and unity of composition. By 1630 he was painting monochromes in golden brown or pale green; he played a leading part in the tonal phase of Dutch landscape painting. In 1631 Van Goyen settled in The Hague, where he became a citizen in 1634. The simplicity, airiness, and unification of his compositions continued to increase in his abundant production of dune landscapes, river views, seascapes, town views, and winter landscapes. The River View (1636) displays a river so open and extensive as to suggest the sea, with reflections that prolong the vast and luminous sky. In its monumentalization of humble structures and its composition built on a firm scaffolding of horizontal and vertical forces, it forecast at this early date developments that dominated landscape painting in the 1650s and later. In the Village and Dunes (1647) the traditional double-diagonal composition still exists, but it is dominated by horizontal and vertical accents. Stronger contrasts of light and dark replace the earlier tonality. In the last year of his life Van Goyen produced an eloquent new style, in which powerful forms stand out against the radiant sky and water in an exquisitely balanced composition (Evening Calm; 1656). The commission in 1651 to paint a panoramic view of The Hague for the Burgomaster's Room shows the high regard in which Van Goyen was held. He was enormously productive; well over 1,000 of his paintings still exist, and almost as many drawings.   Related Paintings of Jan van Goyen :. | View of Dordrecht across the river Merwede | Blick auf Emmerich | River Scene | River Landscape | View of Dordrecht |
Related Artists:
MASTER of the Duke of Bedford
French Early Renaissance Miniaturist, active 1405-1435
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Richard Cosway
English Rococo Era Miniaturist, 1742-1821,Painter, draughtsman, dealer and collector. Probably the son of a schoolmaster, he showed a precocious talent for drawing and studied at Shipley's Drawing School in the Strand, where he won several prizes. He attended the Richmond House academy, set up by Charles Lennox, 3rd Duke of Richmond, where he met Giovanni Battista Cipriani. He first exhibited at the Society of Artists in 1760, showing there again between 1767 and 1779. He also showed at the Free Society of Artists between 1761 and 1766. In 1769 he entered the Royal Academy Schools, becoming an ARA in 1770, when he began to exhibit at the Academy, and RA the following year. In 1781 Cosway married the Anglo-Florentine artist Maria Cosway, n?e Hadfield, and they moved in 1784 to Schomberg House, Pall Mall, which became a centre for fashionable London society. In 1786 he made a brief visit to Paris and in 1791 he moved to a larger house in Stratford Place, London.